Blogg 7 – NUMMER SJU! Det betyder att jag har åkt – åh, jag har tappat räkningen – men det är ett par pass under bältet!
Saker och ting ser upp också! Mitt knä har inte SÅ galna svullnader och håller på bra under påfrestningen. Min Fitbit säger till mig att jag har blivit lite piggare igen (38-42 nu!) vilket fortsätter att sporra mig att behålla det jag gör.
Vill jag förbättra mig? Ja, självklart gör jag det, det ligger i min natur. Jag vill kunna stå hela tiden vid 85-90 rpm – och EN DAG SKA JAG! Men för tillfället är jag ganska nöjd med mig själv, med min återhämtning från operationen, med förbättringen av min kondition och mitt allmänna allmänna mentala välbefinnande – jag mår bara ”bättre”. Att komma ut ur lockdown har kanske med det att göra också, jag tror personligen att det är en kombination av allt!
Jag har hittat en ”trevlig” klass – en styrkeklass med en COL på 73%. Det här är en BRA klass för mig – något långsammare tempo (efter den första uppvärmningen) med några fantastiska klättringar, och för mig även realistiska stående faser – sådana jag kan hänga med! Längd och tempo! Woooo, fatta mig! Jag ska försöka göra den här lektionen en gång i veckan i några veckor nu – jag kände att det var perfekt för att hjälpa till att återhämta mig, precis lagom mycket snabb och långsam(er!), skön stigning på slutet med lite sting i svansen. (För alla som har deltagit i Darrens klasser tidigare kommer du att ”veta” det där lilla sticket)
Cykeln håller bra – den används två gånger i veckan av mig och två gånger i veckan av min man. Efter att ha läst att en annan Ciclozone-medlem hade tappat en pedal den här veckan, är jag lite paranoid över att min ”billiga” cykel inte kommer att hålla ut för länge, men för nu är det OK! Det gör sitt jobb; det tar mig bra på bättringsvägen. Jag önskar bara att jag hade mina klossar istället för mina tränare då både jag själv och en av de andra bloggarna får kramp i fötterna efteråt. Det har föreslagits att cykla i skor med hårdare sulor, men jag tror inte att mina stövletter skulle se rätt ut på något sätt!!!
Jag kan också se en del framsteg i min muskel på mitt ben som opererades. Det kommer långsamt tillbaka, lite mindre vingligt än det var i september förra året (en månad efter operation), och sakta ikapp mitt högra lår.
Det övertygar mig fortfarande inte att börja cykla utomhus – jag är inte mycket för att vilja ha flugor i tänderna och grus i mina kontaktlinser, så för tillfället kommer jag att hålla mig till komforten i mitt eget hem och pressa mig själv så mycket jag kan!
